idag vaknar jag av Js alarm. själva vakna av alarm är jag verkligen inget stort fan av, men lyckan över att bara kunna sträcka ut en arm och så är han där(!), på riktigt, slår allt just nu. större lycko-kick får man leta efter.
dock har -snart ska jag åka-ångesten redan börjat slå till, fastän det är flera dagar kvar.
J gjorde i ordning sig och åkte till jobbet, jag sov nöjt vidare till tolv..
igår låg jag på sängen och kollade på seinfeld och J mailade och sen pratade vi om vart nästa gång.
inte förrän dan efter jul, men det börjar på C och slutar på hicago. kanske. beror på biljetter, resor över halva jorden sådär får man inte gratis..
J säger It's a big step, varpå jag vill ta udden av allt det seriösa han just sagt genom att säga, cause its a long flight?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar