oftast går det ganska bra, men just idag är en sån dag då det är extra jobbigt. extra jobbigt att J befinner sig runt 900 km härifrån.
dagar då saknaden verkligen gör fysiskt ont, är oftast de dagar då vår kommunikation är som minst. vilket på ett sätt gör det hela värre. samtidigt vet jag att började vi prata skulle jag aldrig kunna sluta.
bäst är att gräva ner sig under täcket med en liten bit choklad. eller göra tons of skolarbete.
idag blir det choklad, en uppgift jag gjort klart (och som kändes sjukt skönt att den var klar)
samt
några små mail med små chicago-glimtar.
åååååhhhh kan inte tiden gå liiiiite snabbare. samtidigt vill jag inte att dagarna ska vara en nedräkning.
suck och god natt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar