skam den som ger sig.

I dag har dessvärre so far, varit en väldigt oproduktiv dag. skyller allt på J som sa "ohh you can get up now", när hans alarm gick vid nio. klart jag kan. vill inte bara. men sen bad han mig göra kaffe medan han duschade och jag tänkte - "joo men en early start kan ju vara bra. skönt så där, liksom".
eller kanske inte. hela dagen har jag varit astrött och har bara velat gå och lägga mig.
tog för givet att jag hade blivit av med mitt jobb också.

men, som rubriken lyder - skam den som ger sig.
mailade lite med han managern och han sa att det inte alls verkade sant och att ifall jag ville, kunde jag bli satt på nästa veckas schema.. jag tror det när jag ser det, dessvärre, men ändå.
skrev hur som ihop en cv på engelska i går, och hell, vad det inte är kul! helt plötsligt så känns det som om jag inte gjort något i mitt liv, värt att skriva (inte sant, jag har gjort en himla massa), och min engelska känns som en fem årings. (inte heller sant, folk blir impade till höger och vänster.)

nu är himlen blå och solen skiner, men jag har sagt att i dag blir det inne och plugga som gäller. solen ska skina imorgon också, och det ska bli varmt, och jason är ledig, så cross your fingers - så kommer det imorgon ett inlägg om hur mysigt vi hade det i solen, och hur jag bara läste min nya bok hela dagen.

som sagt.
cross your fingers.
det här är prag och som J sa innan han gick "the question is not whetever it's going to rain, it's when."
sorgligt men sant.