vänner och obekanta

så. vissa männsikor ser jag varenda dag. från början okända som bara råkar gilla stället jag jobbar på lika mycket som jag.
John är en sån.
precis som Klaus.

Jag har jobbat nio timmar räknar jag det till, och är så där lagom trött och väntar på Jason så att vi kan äta middag så att jag kan få åka hem. Jason stänger, så han vill äta sent och jag, jag har jobbat hela dagen och vill äta nu! vi bestämmer att vi ses på universal och Klaus sitter i baren och bara sådär frågar jag om han har lust att joina mig för ett glas vin, eftersom jag måste vänta på karln min och sitta ensam har jag ingen lust med just i dag (för datorns sällskap är inte alltid så kul)

så vi går till Universal och dricker husets franska vin som är mycket gott och pratar om det förflutna, hur vi inte känner varandra alls, men ändå pratar nästan varje dag och om galna ex. sen kommer Jason och vi beställer mat och äter och min pasta är som vanligt för mycket, så Jason äter resterna och jag tar hans morötter och en bit gurka och dricker mera vin och sen skiljs vi alla åt, fast jason och klaus går åt samma håll, men jag går och väntar på tramen och lyssnar på Regina Spektors laughing with och tänker att nej, när det är kallt är det ingen som skrattar åt gud.

tramen kommer och jag hänger med huvudet för nu är jag trött och usch så mycket det är i skolan och evighetsprojekt på jobbet som aldrig tar slut och hur ska allt gå och så vips är det bertramka och jag kliver av och går hem, låser upp porten, tar hissen upp fastän vi bor på 1a våningen, men bara för att hissen ligger närmre än trapporna och jag inte vill gå genom ett mörk trapphus och hemma tar jag av mig de nya stövlarna, sätter iPoden i spelaren och fortsätter Regina Spektor fast högt, funderar på vin och på att nu, nu måste jag plugga lite.

och här sitter jag nu och skriver och papprerna ligger bredvid mig och deadlinen är i morgon och jag tänker att kursen är klurig men nu är det bara 2/5 saker (visserligen stora men...) saker kvar, sen är den här kursen slut




...och jag undrar fortfarande när allt började.